Tänkte också passa på att skriva om att jag och Patrik gick åka stressade till förlossningen samma dag som vi åkte till Gotland. Under kvällen innan har verken jag eller Patrik känt några sparkar eller rörelser ifrån lillfisen där inne. Patrik lugnade mig lite och efter ett par få timmars sömn klev vi upp på morgonen. Kände fortfarande ingenting och jag började stor tjuta. Så Patrik tvingade mig att ringa till Mödravårdscentralen och dom skulle inte ringa upp förrän klockan ett (klockan tre skulle vi åka hemifrån till Gotland och inte visste väl jag att man skulle ringa direkt till förlossningen). Så vi väntade, började packa lite. Jag kände lite rörelse där inne men inte alls lika mycket som vanligt. Och gör man inte det ska man ju ringa. Tillslut var klockan ett och dom ringde. Fick bara till svar att jag skulle ringa till förlossningen.. om jag nu hade vetat de direkt hade vi inte behövt stressa. Ringde förlossningen och dom bad oss komma in för o kika så allt såg bra ut. Vi åkte i räserfart dit, tog urinprov och fick ligga med ctg i 20 minuter. Allting såg bra ut, men för säkerhets skull kikade en läkare med ultraljud och mätte hur mycket fostervatten jag hade, men allt såg ut som det skulle och efter det (SÅKLART) blev det full rulle där inne i magen. Och vi hann åka här ifrån klockan 3 också, och jag kunde vara lugn under resan till Gotland.
Är det inte typiskt att hen ska komma igång när man är där. Varför kunde det inte blivit lite mer liv på lillen några timmar tidigare så hade vi sluppit rundan till förlossningen. Men sen dess har det varit hel galet där inne, sparkar, spattel, fladdrande, armar/ben/knän som far fram och tillbaka och kommer ut som en knöl här o där. Haha, helt fantastiskt!
"charmig" bild på mig inne på förlossningen, kollar så bebis mår fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar