Livet som mamma

Jag är så himla nöjd med livet just nu. Det skulle inte kunna bli mycket bättre. Jag har världens finaste kille, världens finaste och snällaste lilla dotter. Hon klagar inte allt för mycket på livet. Endast nån gång ibland när hon är hungrig, över trött eller vill ha lite närhet. Våran lilla perfekta tjej. Känns som att jag lever i ett litet lyckorus. Trots att vi inte gör mycket om dagarna. Byter böjor, ammar, sover, handlar och bara myser. Trots det går dagarna så fort. Jag ska passa på att njuta extra nu under tiden Patrik är hemma. Det kommer självklart bli mera kämpigt när han börjar jobba och jag o lilltösen ska klara oss själva om dagarna.

Jag kan inte riktigt få in i huvudet att jag är mamma än. Det kommer nog ta ett tag att smälta. Under hela graviditeten har jag inte fattat att jag skulle bli mamma, jag tänkte att de kommer man inte fatta förrän jag får hålla i våran lilla bebis. Men jag fattar inte än idag. Helt otroligt, och otroligt hur mycket kärlek man kan ha för sitt lilla barn. Det är svårt att sluta kolla på henne, svårt att lägga ifrån sig henne när hon har somnat i ens famn trots att man egentligen inte orkar hålla henne för man har kramp i en arm, och några av dom mysigaste stunderna är ta mig tusan när jag ammar. Att ha henne så nära, se hennes små ögon hela tiden och känna hennes kroppsvärme emot mig. Helt otroligt! Så värt varenda smärta, illamående, ryggont, kramper, förlossning, värkar, förvärkar, sammandragningar, andfåddhet, dålig mage, täppt näsa.. kan fortsätta i alla evighet med alla krämpor från graviditeten/förlossningen, men hon är värd varenda sekund av allt.

Så mycket kärlek till våran lilla Nova.

Min förlossningshistoria

Nu har HON äntligen kommit! Tänka sig, det blev en liten tjej. Här har jag gått runt i 9 månader och 9 dagar och trott att det var en liten pojk i magen. Men så kom våran fantastiska DOTTER till världen igår kl 05.14, världens finaste tjej.

Efter i tisdags med förvärkar till och från (ca var 20e minut) gick vi och la oss runt ca 23 tiden. Hade lite värkar till och från men lyckades somna. Vaknade 00.40 av en värk, det bubblade till i magen och sen gick vattnet. For upp ur sängen och väckte Patrik. Var helt skakis samtidigt som jag ringde förlossningen. Fick rådet "ta 2 värktabletter och försök o sova så kan du komma hit i morgon kl. 09.00". Duschade av mig, och gick till sängs. Men värkarna kom tätare efter ca 20 minuter och blev starkare så Patrik klockade. Ca 3 minuter mellan varje värk. Han fick ringa till förlossningen och vi fick åka in. Patrik packade sista sakerna till BB-väskan medans jag spydde ner handfatet. Lyckades spy "stopp" i handfatet under en värk. Vår kära granne och arbetskompis fick agera taxi mitt i natten. Kom in till förlossningen runt 2 tiden. Fick komma in på ett undersökningsrum, inkopplad med CTG och efter en kort stund kom barnmorskan in och sa att jag hade väldigt täta värkar så tidigt efter vattenavgången. Hon gjorde en snabb undersökning och jag var öppen 3 cm. Vi blev vidare skickade till ett förlossningsrum direkt. Jag provade på lustgasen, första värken gick bra och efteråt kände jag mig hur full som helst. Super skön känsla! Tog två till värkar med lustgasen sen spydde jag (inte lite heller). Så nån lustgas mer blev det inte. Efter en stund kom narkosläkaren in för o sätta Epidural. Vilket jag tyckte var helt underbart. Efter epiduralen var satt gjorde barnmorskan en kontroll till, då hade jag öppnat mig till hela 8 cm! Jag och Patrik tog "gå-ställningen" och gick två varv i korridoren, och sen in på rummet igen. Då började krystvärkarna och jag sa till Patrik att jag var tvungen att trycka på. Patrik tröck på larmnappen och jag la mig i sängen. Barnmorskan kom in och gjorde en kontroll igen. Jag var öppen 9,5 cm. Hon kände samtidigt som en värk kom och vips så var jag öppen helt. Då var klockan 04.50. Jag började krysta (kunde inte hålla emot). Det blev fart på barnmorskan och hon larmade undersköterskan. Det blev en himla fart för dom att ta på sig förkläden. Efter det minns jag inte mycket mer än att jag hörde dom andra prata. Jag var fullt uppe i att krysta (vilket kroppen mest skötte själv). Jag minns att jag önskade att det hela skulle vara över och helt plötsligt var huvudet ute. En kort stund efter kom kroppen och på en sekund försvann all smärta och vi hade vår prinsessa hos oss kl. 05.14. Hade då haft krystvärkar i endast 24 minuter! Helt otroligt hur fort allting gick. Och under krystvärkarna var barnmorskan till och med tvungen att be mig att inte krysta samtidigt som hon höll emot.

Förlossningen är nog det hemskaste och det underbaraste jag någonsin varit med om. Jag trodde att jag skulle dö samtidigt som jag inte kunde vara lyckligare! På det hela taget skulle man ändå kunna säga att jag fick en dröm förlossning. Snabb och enkel. Från att vakna kl 00.40 till att ha sin lilla tjej på magen kl 05.14.  Vår lilla Nova som kom ut 49 cm lång och vägde 3160 g.

Världens stoltaste förälder! Och jag skulle aldrig klara det hela utan min underbara Patrik som också gjorde ett fantastiskt jobb!

 

Slemproppen has left the building!

Vaknade i natt straxt innan kl. 01.00 av att jag var tvungen att gå på en av mina vanliga kiss rundor under natten. Upptäckte till min förvåning att lite av slemproppen hade släppt. Glad och lite nervös smög jag tillbaka in till sovrummen och var tvungen att väcka Patrik för att berätta denna glada nyhet. Trots att jag vet att det kan ta flera dagar innan förlossningen kommer igång efter att slemproppen släppt. Försökte somna om men kände av lite lätt "mensvärk" som kom och gick. Runt 01.30 blev värkarna starkare och kom mer stötvis, och gissa om jag blev glad samtidigt som jag låg och kved. En del av värkarna gjorde otroligt ont, och jag började tänka "hur fan ska det här sluta?!). Jag låg och halvsov emellan värkarna som kom relativt tätt men ändå oregelbundet. Patrik var guld värd som gick och tappade upp ett varmt bad åt mig, och fixade några mackor. Kröp ner i badet, och åt upp mackorna. Han gick också gå upp och värma min vetekudde åt mig två gånger. Världens bästa! Lyckades somna runt 6 tiden mellan värkarna och när jag sen vaknade hade dom avtagit en hel del. Inte i styrka, utan i mängd. Patrik gick till affären och köpte färska frallor till frukost och fixade i ordning allting, så jag bara kunde gå raka vägen ut till köket och äta. Under förmiddagen kom värkarna med ca 8 minuters mellanrum. Men vi bestämde oss för att försöka ta en liten promenad ändå, i hopp om att det skulle bli mer. Annars har jag mest varit sängliggandes idag och nu kommer det bara nån värk då och då. Typ var 20e minut eller så. Och lite under dagen har mer av slemproppen kommit ut. Så allt ser ut att gå SAKTA men säkert framåt. Så länge värkarna inte stannar av helt nu. För jag vill verkligen att det ska komma igång på riktigt så vi får det här med smärtan och allt jobb överstökat. Jag måste få träffa våran skatt snart!

Och en miljon tack till min fina pojkvän som jag hållt vaken hela natten. Och som har fått göra allting idag. Hade nog inte klarat mig själv idag utan dig. Fina du! JAG ÄLSKAR DIG PATRIK! <3

40 + 6

Är nu en vecka över tiden. Förra måndagen var vår lilla bebis beräknad att komma. Men ingen bebis kom, och har inte gjort det nu heller. Börjar bli lite desperat och otålig. När kommer vår lille prins/prinsessa? Vill så gärna träffa hen nu!

Idag är jag super trött. Har inte fått mycket sömn i natt inte. Började med att jag fick sammandragningar redan när vi kröp ner i sängen, och så har det fortsatt under natten. Fram tills runt 4 tiden, då kände jag av en förvärk som höll i sig ett tag. Självklart blev jag överlycklig och låg glatt och väntade på nästa. Men ingenting hände, såklart. Sammandragningarna upphörde också och jag kunde inte somna. Så himla typiskt, jag som hoppades på att det äntligen skulle dra igång! Men nej nej, så fel man kan ha. Så en natt utan sömn var allt jag fick, och ingen bebis. Så idag blir det bara vila. Ska ta och slå på någon film att glo på och hoppas att tiden går fort tills Patrik kommer hem från jobbet.

Sista kontrollen hos min bm

I morse kl 08.00 hade jag sista kontrollen hos min barnmorska. Blodtryck och bebis hjärtljud såg bra ut. Magen hade också växt. Så allt såg bra ut. Idag är dag nummer två över tiden och det känns av nån märklig anledning skönt. Jag känner mig så lugn för stunden. Nånting som får mig att bli nervös inför förlossningen är att min bm sa att det nog bli en stor bebis (!) och ju mer jag går över tiden, ju större bli den lille snutten.

Jag hade ju som önskemål att hon skulle göra en hinnsvepning på mig om det gick. Men det fungerade tyvärr inte eftersom jag inte var öppen någonting. För att göra en hinnsvepning måste man ha öppnat sig ca 2 cm. Så hon kom inte fram, så någon hinnsvepning för min del vart det inte idag i alla fall.

För er som undrar vad en hinnsvepning är:
"Ett sätt  att starta värkarbetet naturligt är med hjälp av en hinnsvepning vilket innebär att man lossar hinnsäcken barnet ligger i från livmoderhalsen. Detta stimulerar frisättningen av prostaglandiner, ett slags hormoner som sätter igång förlossningen.En hinnsvepning sätter inte igång en förlossning direkt men brukar ge resultat inom 48 timmar om den har gett effekt."  Med andra ord går barnmorskan in och petar runt lite på hinnorna..

bild tagen från google

 

Som jag skrev ovan så var det också sista tiden hos min barnmorska. Hon tänkte boka in en tid till, men hade bara på måndag nästa vecka och det tyckte vi kändes så "snart". Så hon bokade istället in mig på en tid till förlossningen den 10 september för kontroll och eventuell igångsättning/ inbokning av igångsättning. Men förhoppningsvis har den lille tänkt komma ut tidigare än dess.  

BF + 1

En dag över tiden och fortfarande inget tecken på att bebis skulle vilja ta sig ut. Har i för sig haft EN förvärk i natt. Hör och häpna. En enda. Haha, nästa löjligt. Har som sagt tid i morgon kl 8.00 på morgonen hos Bm för kontroll. Jag slängde iväg ett mail till henne förut och frågade lite smygande om det fanns någon möjlighet till att få göra en hinnsvepning. Så nu sitter jag och kollar mailen stup i kvarten i hopp om att få svar. Inte för att en hinnsvepning på nått sätt kan starta en förlossning till 100%, men det känns ändå värt att testa.

Skulle jag gå över tiden ännu mer känns det mest idag som att det inte spelar någon roll. Fram tills igår har jag gått och väntat på värkar eller att vattnet ska gå varje sekund. Dagarna har gått fruktansvärt segt. Men just nu känns det som att jag har "tappat" dom tankarna. Glider mest runt och min hjärna försöker förtränga det där med förlossning igen. Tror jag börjar få kalla fötter.. känns som att bebis kan få stanna där inne ett bra tag till. Kan inte fatta att det är så nära nu.

Har varit och köpt lite tidsfördriv i form at spel till Xboxet. Ska krypa ner i soffan och prova Crash snart tänkte jag. Träningsspelet till kinectet får vänta tills efter bebben har kommit ut!

Minigolf i vrinneviskogen

Tusen gånger bättre humör idag och jag känner mig som vanligt igen! Tacka gudarna för det. Hade inte orkat med en dag till med o bara gå runt och gråta utan anledning och känna sig nere.

Minigolf blev förmiddagens aktivitet. Tog bilen och åkte till Vrinneviskogen och spelade en runda. Jag erkänner, jag förlorade denna gång. Haha, gick helt OTROLIGT dåligt. Men det var roligt ändå. Ikväll ska vi åka ut till mamma och pappa. Kräftor och gillat! Kräftor tackar man inte nej till, grillat tackar man inte nej till, MUMS!